St.Olav och jag ända till Nidaros!

Jag sitter här och ska försöka hitta orden till mina tankar och känslor men jag hade svårt för det igår med! Jag skrev ett långt blogginlägg igår som försvann i cybervärlden och det var väl kanske bra det för jag minns knappt vad jag formulerade i det. Jag har äntligen nått Nidaros och St.Olav den heliges grav och borde kanske vara överlycklig, men det är jag inte. Samtidigt som jag är mycket nöjd och glad över att kartläggningen av St.Olavsledens nya dragning även i Norge nu är klar och kvar är en återrapportering till projektledningen, så finns det en slags tomhetskänsla inombords. Det är faktiskt över!!

Denna tomhetskänsla har jag kännt förr på mina vandringar runt om i världen, när målet för vandringen väl har har nåtts och jag insett att, oj imorgon ska jag inte vandra vidare, men den här gången är det annorlunda och jag funderar på vad det beror på??!!

Alla tankar och känslor som kommit upp under vandringen och cyklingen, människorna jag mött, fysiska umbärande och lidanden, glädje, skratt, sång…ja listan kan bli lång på saker som bara kommer över mig på olika sätt. Jag och St.Olav har ”levt” ihop under så lång tid med denna kartläggning att jag har fått en speciell koppling till Norges fd kung och helgon och det blev ännu mer påtagligt igår efter mitt femte besök och rundvandring inne i Nidarosdomen! Hur förklarar man på ett vettigt sätt att Nidarosdomen är som en pandoras box och ju mer jag öppnar upp mitt sinne desto mer detaljer och kopplingar till den kristna och Norges historia ser och känner jag? Hur förklarar jag att allt jag genomgått fysiskt, psykiskt och emotionellt har varit i syfte att skapa en led för andra pilgrimer som vill vandra på samma led som en kung vars vision och död kristnade Norge, samtidigt som jag gjort resan själv som pilgrim? Hur ska jag förklara att min egen vandring renar mig själv och lagar mitt hjärtas revor för lasternas anfall i både kropp och själ? En god vän skrev till mig under vandringen…du är som pilgrimernas forrest gump…du går och går…och det är sant… jag vandrar och har vandrat världen över, men frågan som kvarstår är varthän går färden Anders? Hur många tecken och vilka behöver jag? Jag tänker låta mig vara i denna annorlunda känsla ett tag, det är viktigt att reflektera vad saker och ting betyder, var man står och vill vara.

En pilgrim Ber med sina fötter brukar jag säga och så är det, för varje steg en pilgrim tar leder det sakta mot det hägrande målet för vandringen. Varje dag i vardagen gör vi en liten pilgrimsvandring…vi går hemifrån, möter människor, reflekterar över händelser och när vi kommer hem igen så är vi alltså inte samma person som gick ut igenom dörren på morgonen. Detta gäller pilgrimer också, men när det ges mer tid för reflektion under en lång vandring över dåtid, nutid och framtid så skapar man också förutsättningarna för ett gott liv. Att värdera vad som är viktigt och inte i livet, för det som kommer upp på leden det stannar på leden, vilket betyder att det inte ska med tillbaka och då blir också den personliga ryggsäcken lättare i vardagen. Jag har inte haft så mycket av det att hantera på St.Olavleden, eftersom jag lärt mig vad tacksamhet och barmhärtighet betyder för mig på andra vandringaroch det är ofta väldigt små saker, men ack så viktiga för en pilgrim. Mitt motto på livets vandring är: För Nåd och Barmhärtighet, vilket visar mig hur jag är och vill vara som människa men är också symboliskt för pilgrimer och riddare. För mig är det ett viktigt förhållningssätt som bör prägla vårt samhälle mer än det görs idag.

Käre Kung St.Olav du helige…du och ditt namn har gett mig mycket glädje och vånda och aldrig har jag utsatts för så mycket fysiska umbärande på en pilgrimsled förr, men det har dock varit spännande att få vara med och kartlägga din väg från liv och vision till död, uppståndelse och helgonförklaring och för mig själv säger jag ödmjukt TACK det har varit en stor och sann ära att hedra ditt namn! Jag kommer garanterat att vandra hela din led igen, men då bara som pilgrim så vi ses igen!!

Comments are closed.