Varthän går färden??

Idag såg jag en såkallad gul pilgrimsvägvisare målad på Campus. Den har säkert ett helt annat syfte än att visa på en pilgrimsled men den fick mig att tänka tillbaka på mina vandringar. Alla vandrar vi på livets stigar och ibland vet vi inte vart vi är på väg eller vart målet är, men en sak är säker och det är att vart vi än vänder oss så är ett steg i taget något som för oss framåt, framåt mot ett hägrande mål! En pilgrim ber med sina fötter brukar jag skämtsamt säga, men många gånger kan det faktiskt var så, inte bara för mig utan för många andra. Detta har med inställningen till livet att göra, att se tecken i vardagen, kanske våga ta steget och se möjligheterna istället för hindren. En pilgrim vandrar sin led framåt, i sakta mak, seriöst reflekterande men målmedvetet, steg för steg går vandringen framåt och vet att någonstans på vägen fram finns det mat att äta, en vattenkälla att dricka ur och ett härbärge att sova på, hur långt fram kan skilja sig från led till led men också i tid och tankar. Vad det handlar om är att likt en pilgrim på sin vandring bibehålla en tilliten till att det är så…en tillit baserad på tron att ett steg i taget även i vardagen leder mig sakta mot det hägrande målet, ett mål oavsett vad det är i livet, ett mål som ger oss kraft, mod och harmoni när vi tänker på hur vi når målet. Fram tills dess ställer vi oss nog frågan många gånger…varthän går färden???
Comments are closed.