Med blodsmak i munnen!!

Idag körde jag ett rejält träningspass i kärringbacken på Frösön! Först gjorde jag 10 vänder upp och ner vilket betyder upp och ner är en vända! Det var ganska mycket blötsnö som kom natten före så det var både tungt och halt! När detta var gjort hade mjölksyran börjat tala om att den fanns men det var då jag bestämde mig för att köra lite till! Fram med mina bildäck ur kofferten, på med klätterselen och stegjärnen för att därefter ställa ut tre vattenfyllda 1,5 liters petflaskor i backen med lämpliga avstånd längs hela backen! När jag knäppte på mig repen i klätterselen och tittade upp på flaskorna insåg jag vad jag var i färd med att göra!! Det som kallas idioten inom fotbollsträning och som är många gånger är hatad stod jag nu frivilligt i färd med att utöva i en uppförsbacke, och inte nog med det jag tänkte släpa på bildäck med en vikt på 60 kilo! Jag erkänner, jag tänkte tanken, folk tror nog jag är en idiot men å andra sidan så ger de berg jag vill klättra på ingen nåd så det är bara att bita ihop och träna för det som ska komma!
Jag satte igång och körde i ett stenhårt tempo och strategin var, upp till första flaskan ner till bilen, upp till den andra och ner, upp till den översta, ner till bilen, upp till andra, ner till bilen, upp till första och ner till bilen som gällde för varje omgång! Det var väl någonstans i 5-6 rundan och jag befann mig vid översta flaskan som jag plötsligt kände en blodsmak i munnen. Kroppen frös till is och jag var plötsligt tillbaka i tankarna på Mount Everest och kampen ner till Base Camp, då lunginflammationen gav mig blödande luftrör. Jag har tränat hårt och pressat kroppen hårt efter den händelsen på många sätt, men idag var det faktiskt första gången som jag kände blodsmaken i munnen precis som på Mount Everest. Jag hatar den smaken och för en bråkdel av en sekund blev jag rädd. Rädd för att jag faktiskt blödde i halsen eller lungorna precis som på berget. Jag spottade och det kom inget blod och det var väl då jag insåg att det var bara hjärnan som spelade mig ett spratt och som spelade upp en gammal känsla föknippat med blodet. Jag tittade ner och tänkte att vid bilen fanns min vätskeflaska och således min räddning, precis som Base Camp hade varit. Jag knallade ner och tog min vattenflaska och drack intensivt! Citron, vilken underbar smak! Jag kom på mig själv att jag skrattade åt Hemingway som så skickligt kunde beskriva smaker så  bra! Efter min vätskepaus gjorde jag tre vändor till och sen var jag nöjd för idag! När jag vände mig om och kollade i backen syntes det verkligen var jag hade de gått under träningspasset 🙂 Efter det här passet blev det en fika på stan med Carola och barnen och jag kände mig verkligen nöjd med mitt träningspass även om benen ömmade lite i trapporna på Törners! Imorgon är en ny dag och nya möjligheter och i mina tankar har jag nu en plan för att nå min fulla kapacitet, jag ska be om hjälp! I mina tankar finns det endast tre personer som jag jag känner i min närhet ( i vanliga fall skulle jag bett min gode vän Fredrik Sträng om hjälp) och som skulle kunna lyfta mig till den där extra höga nivån där jag vill vara fullt fokuserad och förberedss på alla de plan och det är antingen idrottscoachen Stig Wiklund , maratonlöparna Dag Wassdahl och Claes Heiming! Jag får se vem av dem som kan bidra med vad! Nu är det sova som gäller! Godnatt!!
Comments are closed.