Att bryta ihop och komma igen!

Efter att ha haft ytterliggare en lång dag i jobbet kände jag ett stort behov av att träna! Sagt o gjort jag letade upp högslättens elljusspår och tänkte springa 5km och sedan köra ett pass på hinderbanan som finns där! Jag började springa i ett ganska bra tempo men hade svårt att hitta den där sköna lunken för marken och spåren var riktigt blöta och tunga!


Jag kämpade på trots allt och tänkte på Håkan på Radio P4 Jämtland som hade kämpat härromdagen trots att det var tungt! Efter någon km var det plötsligt ont om markeringar så jag frågade en äldre dam som gick med sin hund om vägen. Hon pekade rakt fram och sedan skulle det vika av mot vänster. Hmm sa jag, jag springer motsols så du måste mena höger? Nej hon var säker så jag sprang vidare! Spåret blev sämre och sämre, stora vattensamlingar var ofta i vägen.


Benen började bli tunga och kroppen skrek nästan sluta plåga mig när jag såg hur det svängde av mot vänster, då hade tanten rätt i alla fall men mitt huvud sa ändå att jag sprang åt fel håll hela tiden! Efter en stund ser jag en skylt:


Den skylten gav mig rätt i mina aningar, jag var långt in på det gamla militärområdet och av min bedömning av terrängen inte långt från Gånsviken. Efter en stund var det en markering på 7,5km!! Damen hade visat in mig på 15km spåret och jag hade sprungit i ett alldeles för högt tempo! Jag kände mig fruktansvärt trött och kroppen ville inte fortsätta längre i det blöta tunga underlaget! Jag tyckte lite synd om mig själv och i samma ögoblick som jag tänkte så öppnade himlen sig och en rejäl lokal störtskur bokstavligen dränkte mig i vatten! Jag fick tankar om träningen före Everest där jag peppade om klagandet och jag fick tankar på allt som hände på Everest och den mentala och fysiska prövninge och jag erkände för mig själv med några tårar att jag inte var ok! Jag tog fram min iPhone och skulle kolla var jag var men den hade laddat ur sig! Jag gjorde en klassiker, jag stod och grät en skvätt i en stor vattenpöl mitt ute i skogen, jag tillät mig att bryta ihop, försökte som Ylva Nowén så klokt beskrev det inför OS, att hitta känslan i kroppen, jag gjorde det, samlade sedan ihop mig själv och kom igen! Jag pilgrimsfokuserade med ett löpsteg i taget och när jag såg några orienteringskontroller visste jag att jag var på rätt väg tillbaka! Jag kom till ett ställe som jag hade sett förr och då visste jag att det bara var ca 2km kvar!


Väl tillbaka stod en kvinna med några barn som tränade att läsa orienteringskartan och med hennes detaljerade karta fick jag rätt, jag fick ofrivilligt en löprunda på 15km, jag hade för första gången pressat mig själv och kroppen lite längre än alla cykellopp i sommar och resultat var gott!! Jag var tillbaka på banan fullt ut och redo för de kommande äventyren! Jag avslutade kvällen trots redan befintlig mjölksyra med ett hårt pass på hinderbanan inkluderat lyft med tunga stockar till kroppen sa nu är det nog :-))


Så jag får säga TACK till den äldre damen med hunden, du gav mig ett rejält träningspass med din felvisning men jag är helt övertygad om att du nog trodde jag sa 15km spåret och det här var jag mycket glad över när jag senare stod i en het dusch och tinade upp på hotellet!

Posted from my iPhone / Anders

Comments are closed.