De tre senaste dygnen

2011-04-04
Idag var det dags! I två dagar har vi vetat att vi som första och enda grupp beviljats resetillstånd in i Tibet, detta tack vare goda kontakter. Vi fick våra visum före två nationella helgdagar vilket betyder att alla de andra grupperna som tänkt klättra kommer att få sina visum tidigast om fem dagar. Vi är mycket glada över vårt läge men det har också varit svårt att hålla tyst om det för utomstående, man vill ju gärna berätta glada nyheter men vi fick inte förrän vi var inne i Tibet. Såå imorse klockan 04.45 ringde min klocka, jag steg upp, tog en rejäl het dusch och gjorde mig en varma koppen för att kl.05.20 sätta mig i bussen för att åka mot Zhangmu i Tibet. Bussen var mycket gammal och vägen var mycket dålig så för varje hål eller kant studsade vi upp och ner i stolarna, vi undrade hur våra sherpas överhuvudtaget kunde sova?! Det skulle ta ca fyra timmar att åka och längs vägen stannade vi i en liten by och åt våra medhavda frukostar som Chhiring hade fixat från hotellet i Kathmandu. Bilförarna måste nog vara världens mest offensiva förare och de bästa på att hantera möten på smala vägar, det var ofta vi satt i bussen och sa ohhh när de passerade med ibland bara millimetrar. Som en orm slingrade sig vägen upp och ner genom bergskedjan och efter nästan utsatt tid nådde vi gränsbyn på den Nepalesiska sidan. Vi åt en enkel lunch bestående av ris, och olika små kyckling rätter och black te som de säger. Därefter fick vi stämplat våra utresevisum från Nepal och började vandra den klassiska bron över till Tibet, inga bilar kan eller får köra över bron. Chhiring är en fenomenal organisatör och hade alla papper klara samt gjort klart med en man på den kinesiska sidan så vi gick i en viss ordning och de kinesiska militärerna prickade av oss en efter en på bron. Folk var anlitade i byn för att bära över all packning till den kinesiska sidan där det skulle lastas över till nya bilar, vi själva fick bara bära vårt handbagage in i checkkontrollen. Väl där inne började cirkusen, först scannade de mitt handbagage, sen fick jag plocka ut allt som fanns i den och de gick igenom allt minutiöst därefter scannade de väskan igen. Likadant gjorde de med min stora väska och tro mig, de här kontrollanterna rörde inte en min när de såg på en eller man pratade med dem och de hade verkligen inte bråttom oavsett hur lång kön var, och då hade vi ända allt klart för att passera! Väl igenom åkte vi sedan till det hotell vi skulle sova på. Nu kan man väl inte kalla det här ett hotell, det finns ingen värme i rummen, om de finns dusch vet jag inte, tvn som finns på rummet är trasig oh möblerna skulle inte ens säljas på en loppis hemma. Jag delar rum med Rob Meijer och vi har bägge fixat till så vi sover i våra sovsäckar och fixar lite värme i detta stenbelagda rum med hjälp av tre stearinljus som vi fick av receptionen när de stängde ner elen försvann igen. Inte var dag man springer omkring i ett hotell utan service med pannlampa på sig och campar i rummet! Jag tog en kort promenad tidigare och tänkte fota de snöklädda topparna runt omkring oss och det var en spännande promenad, första bilden tog jag på ett nybyggt hus längs gatan och då började en man skrika åt mig att det var förbjudet att fota, det var polisområde sa han, jag förklarade vilket hus jag fotat och vad jag skulle fota längre fram. Han viftade bort mig och sa ok, sen gick jag bort till vägkurvan där jag såg att jag skulle kunna få hyfsat bra bilder. Jag fotade både de snöklädda och de gröna som var åt andra hållet, vilka kontraster. På vägen tillbaka väntade polisen på mig! De ville kolla vad jag fotat för motiv. Det var bara att visa bilderna jag precis tagit eftersom det är en digitalkamera, hade det varit annat hade de ryckt ut filmen utan pardon. De var nöjda med att jag hade gjort det jag sa att jag skulle göra så jag fick knalla vidare. Hela expeditionsteamet åt middag ihop och planerna för morgondagen drogs upp. Vi far vidare till Nyalam som ligger ca 45 min resväg bort men på 3700m höjd. Zhangmu där vi befinner oss nu ligger på 2227m höjd och det märks att det är kallt uppe i bergen, här nere är det råkallt och fuktigt så fort solen försvinner och Chhiring har sagt att imorgon får vi klä oss varmt, jag vet inte vad han menar med det men för mig är det inte värre än hemma! Nu är klockan 22.10 Beijingtid och militären har precis gjort avlösning borta vid gränsövervakningen ca 200m bort och ljudligt och taktfast med tillrop så det går inte att ta miste på hur saker och ting styrs och fungerar här.

2011-04-05

Efter en god natts sömn i sovsäcken i ett kallt rum var det dags att äta en enkel frukost innan avfärden. En enkel frukost bestående av varmt te, kalla pommes frites, stekt ägg och några slags tunna pitabröd. Därefter lastade vi två jeepar med våra väskor och begav oss mot Nyalam 45 min bort men vi skulle göra en stigning på 1500m och befinner oss nu på 3700m höjd. Jag och Rob tog en promenad runt byn för att se hur det såg ut och det är en fattig liten by men mycket vänliga människor! Vi fick idag också vårt riktiga möte med Yakarna som går lite överallt. Bergen runt oss är vita av snön som kommit och vinden är mycket kall och fuktig när den trycks ner mellan topparna mot byn. Jag bara ler när jag ser topparna och på vägen hit stannade vi till vid en bro och till höger om bron såg jag det vackra berget Gangachenpo (6297m) torna upp sig. Bakom detta berg ligger Rowaling området som är vår expeditionsledares hemområde.

Efter lunchen var det så åter dags att vila några timmar igen. Det kan låta lite tråkigt det vi gör, förflyttar oss, äter, vilar men det är så man gör för att ladda kroppen med energi på vägen upp och förbruka så lite som möjligt på vägen till Basecamp. Hela gänget åt middag ihop och samtalet idag handlade mycket om kroppens fysiska funktioner mycket intressant då alla i teamet har olika erfarenheter men också mycket gemensamt i sitt tänk, mycket intressant var det också att höra David som är narkosläkare berätta om att vissa värden på operationsbordet som inte skulle stämma med folk på höga berg. Jag fick också veta ikväll att det är strängeligen förbjudet att koppla upp sig mot FB i det här landet, fråga mig inte varför och det är mycket som är märkligt och annorlunda här. Jag är här endast för att bestiga ett berg och det gäller att bita sig i tungan i vissa lägen. En kille från Österrike som tillhörde en expedition skickade militären hem och direkt ut ur landet utan pardon, enbart för att han hade varit för högljudd vilket inte passade sig. Vi kommer att stanna här i Nyalam imorgon med och då klättrar vi upp på ett berg som är 4400m högt och ner igen, detta som ett led i strategin från expeditionsledaren att acklimatisera oss effektivare. Vädret har slagit om och är väl inte det bästa, det är snöblandat regn som vi säger hemma och luften råkall som i södra Sverige. Nu ska jag se om jag kan få iväg detta och några bilder till bloggen via ett lokalt internetcafé innan det är dags att sova igen!

2011-04-06

Idag var det dags för acklimatiseringstrekking upp på ena berget, allt i ett led att vara bättre förberedda inför resan till Tingri imorgon. Det är en klassisk acklimatiseringsstrategi, gå upp högt och sen gå ner igen för att sova. Jag var lite trött i morse, först blev jag väckt av min son viktor som ville höra hur det var med sin pappa, men det är inte så lätt för honom att veta att klockan var två på natten här då men det var lugnt, vi fick några minuters samtal. Sen gick Rob upp för att pinka och efter en stund hörde jag hur det smällde och skramlade i badrummet. Jag for upp för att kolla och det visade sig att han hade blivit yr i huvudet och trillat på golvet, han klarade sig hyfsat men skar upp huden runt ett finger så det var bara att leka sjuksyster mitt i natten, och sedan på morgonen har David lagt om det riktigt med antibiotika och bandage så att det ska läka bättre.


Nåväl iväg upp för berget skulle vi, men nu fick vi av någon anledning inte gå upp på det berget vi skulle, så det fick bli ett annat litet berg, inget ovanligt att saker ändras hela tiden, bara att ta det med ett leende. En underbar tur upp på 4000m och ett glatt gäng satt där och åt en lätt fika och pausade i ca 25 min innan vi knallade neråt igen. Ett antal bra bilder blev det inklusive en fin vy över berget Sisha Pangma (8013m). Väl nere åt vi sen lunch och nu är det åter vilotid till kl 19 då det är dags för middag!

Comments are closed.