Visum och jakten på utrustningen!

Idag har det varit en händelserik dag igen! Jag sov ganska hårt efter resandet men som vanligt var kroppen vaken klockan 6 och redo, jag skakade bara på huvudet och sa inte idag och lyckades somna om till kl.8. En rejäl bufféfrukost med allt som fanns att äta och Rob från Holland undrade hur jag kunde trycka i mig allt från korvar o bacon till stora lass med frukt. Jag log och sa, jag gillar mat och att äta mycket är en av hemligheterna att lyckas på berget! Efter frukosten var det först information av Erika Sagaty från Mittuniversitetet om sitt forskningsprojekt och vad de mätte på klättrare under extremövningar, jag fållade mig till gruppen och skrev in mig i deltagandet, så imorgon klockan 10 ska jag göra en massa tester i deras labb! Därefter hade vi genomgång om förutsättningarna för att klättra i Tibet och det är inte lite bekymmer med de kinesiska myndigheterna, i det här fallet militären men genom att lära sig systemet och vem som bossar kommer man långt, en del skulle kunna jämföra det med wasta systemet som studerats i Libanon eller andra system som inte är enligt gängse regler men som fungerar så länge man blidkar vissa såkallat småpåvar. Vi har alltså fått en hel del restriktioner när vi väl är på andra sidan gränsen, allt vad och vart vi får fotografera till vad vi uttalar oss om och hur vi hanterar våra satellittelefoner. Denna situation tillsammans med CTMAs sätt att hanterar alla expeditioner enligt kinesiska myndigheternas direktiv genom att bevilja visum från 1 april skapade situationen jag beskrev igår samt att det . Vi kommer till BaseCamp via bakvägen men gör det först den 9 april och börjar den riktiga klättringen den 10 april men det gör inget, vi packar om all vår utrustning ikväll och imorgon i stora tunnor och skickar dem till BC med jeepar och sedan har vi bara kvar utrustning för att trekka några berg på vägen dit, förena nytta med nöjen och göra en bra acklimatisering till BC med andra ord! Vi avslutade det gemensamma mötet med att fylla i alla visumhandlingar för att komma in i Tibet och det var inte lite som skulle fyllas i, men vi skrattade hjärtligt och gav dem allt de ville!

När väl detta var klart åkte expeditionsledaren Chhiring och jag iväg för att hämta min tunna med utrustning, samt Annelie Pompes väska. När vi kommer fram, säger de, till Chhiring att han måste ha besökstillstånd, själv behövde jag inget, de stirrade på min jacka full av sponsormärken och bara viftade förbi mig, chhiring och jag skrattade för fullt, det borde var jag som skulle haft det där och inte han, sen sa de ingen elektricitet så kom tillbaka kl 14. Nu fanns det ström men inte till själva nätverket, strömmen är reglerad av näst högsta chefen. Allt byggde på att en duktig sekreterare hade upptäckt korruption, anmälde det men fick sparken istället för beröm och som straff genomför den utpekade korrupte chefen nu sanktioner med strömmen vid olika bestämda tider, detta var alltså anledningen fick jag veta. Okej säger Chhiring vi åker och hämtar Annelies saker under tiden. På flygplatsen var det kaos och jag fick se unga stressade poliser med sina specialkäppar vissla i sina visselpipor, vifta med sina käppar och köra bort folk från trottoarerna, varför vet jag inte och ingen annan fattade något heller av dem jag frågade. Nåväl, Chhiring och jag gick runt på flera ställen och till sist fick vi ett svar, Annelies saker fanns inte, de var i Dubai av alla ställen men de skulle anlända kl 17 sa de, i skrivande stund har de inte kommit utan kommer imorgon! Tillbaka till mina tunna igen, det var intressant att se hur minst 10pers stod och gjorde ingenting runt en som jobbade, sedan att se över 200personer göra samma sak i den stora hangaren. Det tog över 4 timmar att få ut min tunna, det var samtal med högsta chefen på stället, och det hände lite saker när jag frågade, vem är bossen här och kan han eller hon skriva under ett papper så jag kan klättra på Everest eftersom ingen verka vara bossen här och gör något? Chhiring översatte detta till chefen som sedan sa jag är bossen, knäppte med fingrarna och sedan hände det saker samtidigt som strömmen kom tillbaka, det var springande fram och tillbaka, det var upp till datachefen för att få serveraccess och det var över 10 underskrifter som de skulle ha och när väl tunnan kommit ut var det tre herrar som ville inspektera tunnan, jag öppnade och visade dem klätterutrustningen. Aha mountainclimber sa de och gick igen. Chhiring och jag vi har skrattat så vi fått ont i magen bägge två av allt komiskt vi sett idag, min utrustning är i alla fall hos mig, men jag får nog fundera på hur jag ska få hem sakerna efter det här, för det verkar vara lite mer kaotiskt i år än vad förra årets klättrare berättat om, och t.om Chhiring tycker att det blivit konstigt. Jag hoppas Annelies saker dyker upp imorgon! Ännu konstigare var det att se alla motorcyklar ligga bakom huset, de var beslagtagna för att folk inte betalat skatten och sedna låg de bara där, det är motorcyklar för miljontals kronor, är det någon som har kapital så går det att köpa upp dem och sälja efter renoveringar etc! Under denna färd passade jag på att testa min GPS spot och det verkar fungera bra! Kan säga det att åka bil eller mc eller gå över en gata i Kathmandu är som att spela rysk roulett varje gång och jag ser fram emot att komma bort från staden och upp i bergen, det är mycket damm och avgaser i luften samt att idag kom det lite regnskurar. Uppe på Mount Everest blåser det häftiga stormar och det är bra säger Chhiring och alla sherpas, det bådar för bra förutsättningar framöver, och de om någon borde veta!

Ikväll har jag blivit intervjuad av inte mindre än Billi Bierling, den första tyska kvinnan som besteg Mount Everest år 2007. Hon är journalist och jobbar numera åt den världsberömda Elizabeth Hawley som grundade Himalayan Database där alla världens Mount Everest expeditioner är registrerade och deltagarna katalogiserade. Det var faktiskt lite speciellt att få skriva regionen Jämtland på deras papper som jag fick fylla i eftersom hon var mycket fascinerad av vår flagga och historia! Kul var det att träffa henne och få bli intervjuad. Avslutningsvis åt vi middag på en speciell nepalesisk restaurang där vi fick äta en massa lokala rätter och uppleva landets olika kulturer förmedlade med sånger och danser. Med på middagen var även alla sherpas som ska klättra med oss samt kocken och forskningsteamet. En trevlig afton där vi både åt gott och fick prova dansa! Väl på hotellet har jag förhandlat med lyckat resultat med receptionschefen om hur jag kommer ut på internet och till vilken kostnad, tro det eller ej men deras avtal med WiFi kostar mer än att använda satellittelefonen och den sparar jag till uppe på berget, men som sagt var, en bra förhandling blev det även om det kostar!! Jag avslutar för mig nattens info från nepal med en symbolisk bild som jag tog i planet när vi flög in i Nepal, kolla in höjden och temperaturen och ta bort en nolla i hastigheten så har ni toppen på Everest just nu! Nu blir det sova och imorgon tester och packa!
Comments are closed.