Senaste nytt från Fredrik Sträng!

Senaste nytt från Fredrik Sträng och ett äventyr med mycket laviner!! Följ även äventyret direkt på hans bloggsida via bildens länk!

27/9
Jag vakna upp tidigt denna morgon. Det var dags att bege sig till ABC som ligger på 5600 m höjd. Det är en ganska lång sträcka till ABC som normalt tar två dagar men eftersom jag känner mig kärnfrisk, klarar höjden o har relativt ont om tid så ansåg jag mig berättigad att åka halvvägs till ABC med motorcykel på de dammiga och skumpiga grusvägarna. Ända problemet är att det är förbjudet enl. CTMA. Nja, inte direkt förbjudet, Tibetanerna gör det hela tiden men det är så att CTMA vill tjäna pengarna själva varför de sätter upp ett förbud. Valet är att betala 100 US $ för en jeep eller ca: 18 US $ för en motorcykel. Det blev motorcykel. Väl halvvägs till ABC började vandringen och sanna mina ord vandringen är saligt vacker! Och jag blir så glad över att slippa se särskilt mycket skräp längsmed vandringen in till ABC. Några riktigt goda ansträngningar på att underhålla bergen gjordes i somras runt området kring K2 o omnejd. Hela 14 ton skräp av olika slag togs ned. De fraktar t.o.m. ut exkrementer samt upprättar nu mulltoaletter. Ett initiativ från Italienska firmor som har lång historia i Karakorum. Mäkta imponerande och fin förebild!

Precis när jag anlände ABC så var den en stor folksamling runt ett teleskop och radiosamtal fördes kors o tvärs. Det var något på gång igen. En andra lavin hade gått precis i det område som utlöstes för en vecka sedan. 4 nepaleser hade träffats av lavinen och nu försökte massan ta reda på exakt vad som hänt och vilken hjälp de tänkas kan behöva. Det tog ett tag och vi fick reda på att en person skadats av snömassorna och behövde räddning. Som tur var befann sig redan klättrare i området så de kom till undsättning nästan momentant. Men det räcker inte med att bara nå personen ifråga. Nu väntas en lång strapats ned till ABC som förväntas ta hela natten och sedan får han bäras ut på bår mellan BC och ABC där en bil kan plocka upp honom. Sedan en lååång körning till Kathmandu för vård.

Olyckor på 8000-m berg är inte bara komplicerade och extremt farliga/jobbiga p.g.a. den extrema höjden utan logistiskt är det en mardröm. Det är inte som alperna där det kan finnas en helikopter på plats inom 15 min med lite flyt. Nu blir det till att vila och acklimatisera sig. För mycket aktivitet nu och jag löper risken att utveckla höghöjdssjuka. Kroppen måste få bilda sina röd blodkroppar i sin takt och om kanske 3 dagar så beger jag mig uppåt mot läger 1 och 2.

26/9
Jag har anlänt Cho Oyu basläger på 4900 m höjd. Ändlösa vidder och vidsträckta dalgångar utmärker Tibet, jordens tak. Medelhöjden i Tibet lär ligga en bit ovanför 3000 m och det är sällan som vindarna är stilla här. Det är inte mycket till ett läger. Några enstaka ”tea-houses” och CTMA (Chinese Tibetean Moutaineering Association) har sina enkla tält uppslagna här. Och så förståss, armén! Det är min andra dag här och inte för bristen för annat att göra utan för att acklimatisera mig, att låta de röda blodkropparna föröka sig så att jag klarar det låga syretrycket. Det har gått fort upp hit, för 5 dagar sedan var jag i Kathmandu och jag har nog min 2 1/2 månad i Pakistan o två 8000-m toppar att tacka för att jag klarar av att acklimatisera mig så snabbt.

Så fort jag anlände denna dammiga, sandiga nästintill öken till basläger så fick jag nyheten om att en lavin träffat 7 människor. Det var några dagar sedan då några kineser och enligt ryktet nepales var på vägen upp för att sätta upp fasta rep för de kommersiella expeditionerna ovanför 7000 m som incidenten inträffade. Ingen omkom tack o lov, men många skadades i snömassorna och de färdades till Lhasa för observation och läkarvård. Det har snöat kopiöst den senaste tiden och inga expeditioner har nått högre än läger 2 som ligger på 7100 m (tidigare har den legat på 6900 m men p.g.a. lavinrisken så har den nu flyttats längre upp). Över 30 expeditioner är på plats på Cho Oyu (8201 m) detta år och många börjar redan på att packa ihop. Jag har med andra ord inte missat så mycket. Enl. statistik så sker de flesta lyckade toppbestigningar av Cho Oyu mellan den 7:e o 17:e okt så jag har gott om tid. Nackdelen med Cho Oyu är det faktum att det finns risk att man kan bli kvar en lång tid på hög höjd vilket suger ut krafterna ur en och bokstavligen talat äter upp dina muskler. Man tappar muskler på hög höjd och inte fett detta p.g.a. det låga syretrycket. Det är alltså värdelös bantningsmetod även om de flesta går ner mellan 5-14 kg på en 1 1/2 till 2 mån lång expedition. Min taktik är alltså snabbt in och snabbt ut under förutsättningarna att min kropp mår bra och att vädrets makter visar nåd.

Jag kommer att ansluta mig till våra klienter på berget samt mina kompisar Chhiring Dorje Sherpa (10 ggr. på Everest) som jag klättrat på K2, Makalu, Lhotse med samt Chris Klinke som jag klättrat på Shishapangma, Everest och K2 med. Det blir en kär och galen återträff. Chris som brukar kommentera min högljudda stämma med att med Fredrik behöver man inte använda telefon när man pratar över Atlanten, man hör honom ändå! Och Chhiring som hela tiden vill lära sig busiga och skämtsamma ord och meningar på svenska. Det är mitt samvete som får betala för det! Det är märkligt hur det är numera. När man drar på expedition så känner man igen de flesta. Om det är trevlig eller tragiskt ska jag inte prata om här men sanningen är den att somliga kanske borde byta jobb efter att spenderat de senaste 20 åren på 8000-m expeditioner, precis som jag tror det är nyttigt för alla att pröva nytt för att utvecklas och få nya intryck.

Baslägret är en provisorisk camp som byggs upp varje år för de ca: 300-500 personer som är på berget, antingen som klättrare, bärare, kockar eller från CTMA. Hundarna skäller om nätterna i kampen om dominans och jakarna vankar mest fram o tillbaka och äter det lilla gräs som trotsar kölden och torkan och lyckas växa. Militären gör sitt bästa för att visa att de minsann finns överallt i Kina/Tibet och jag minns en kompis som avråddes förra året att gå för långt söderut från baslägret. Några militärer med vapen kom upp till honom och nyfiken som han var så frågade han vad de gjorde här? Försvarar vårt moderland. Från vilka då frågade han. Han skulle nog ha hållit frågan för sig själv om det inte vore för det faktum att tack o lov så var deras engelska ganska knagglig.

Jag hyr ett litet tält där jag bor på en brits i baslägret. Regeln är att vila så mycket som möjligt när man acklimatiserar sig med några enkla utflykter om dagen för att låta blodomloppet röra på sig. Jag kanske låter som en gammal grinig gubbe om jag säger detta och som borde omdefiniera begreppet att visa respekt men här kommer det in massor med folk om dagarna, i det tält som jag hyrt, och börjar på att röka. Jag gillar inte rök men har inget emot rökare, men det är inte så kul när alla ens kläder luktar rök och man får i det i sig när man är utsatt för det ena och det andra som kan göra en sjuk på berget. O blir man sjuk är expeditionen över, och expeditionen är inte direkt gratis om jag säger så. Så jag frågar med vänlighet om de kan röka utanför istället vilket tar typ 5 min att förklara för varje person eftersom jag inte kan mandarin eller tibetanska. Varför gnäller du kanske någon säger, det är väl deras tradition, låt dem röka? Skulle du uppskatta om du hyrt ett rum på ett hotell o det kommer in massa folk o röker? För det andra så kan jag inte bli sjuk. Alla accepterar detta förutom, militären… Jo förresten, de accepterar det en stund. Med min tacksamma kombination av vänlighet och auktoritet så köpte de mitt argument ett tag medan jag låg och vilade. Men precis innan de skulle gå ut så tände alla sin cigarett och tokrökte nonchalant några minuter i dörröppningen (all rök kom in iallafall) bara för att visa att några streck och stjärnor på kragen minsann visar vilken makt de har. Här ska inte någon liten klättrare komma och bossa. Allt jag gav dem tillbaka var ett leende. Psykologin på berg är spännande och jag lovar, det kommer att bli mera spännande längre fram. Nu ska jag snart gå och lägga mig. Imorgon drar jag som sagt till ABC. Har hyrt en bärare som tar liten del av dem 55 kg packningen som jag kånkar på. Att gå med all packning själv, javisst kan jag göra det, men för att uppnå vadå? Höghöjdssjuka? Ta ut mig helt i onödan? Nej, jag tänker lägga min energi på det som är viktigt den kommande månaden, att klättra ytterligare 2 st. 8000-m berg på väldigt snabb tid och inte helt enkla klättringar heller för den delen. Shishapangmas sydvästra vägg i alpin stil blir väldigt hårt. Ingen svensk har gjort det tidigare.

Comments are closed.