Morgonerotisk träning…

Inatt sov jag inte sov jag inget vidare utan hade vaknade ett par gånger. Hemskt det är att vakna med en känsla av att någonting är fel men man kan inte sätta fingret på det. Jag var inte orolig för min äldste son heller för han och hans flickvän var redan hemma efter studentfirandet på stan men något var det i alla fall som störde nattsömnen, antingen så var det hjärnan som spökade eller så lär det visa sig framöver om känslan var rätt. Hur som haver så steg jag upp för ett tag sedan åt frukost och pratade med Susanne innan jag gav mig iväg på en löprundan i den kyliga nordvästliga blåsten.

Nästan uppe vid Solliden där jag tränat så mycket tidigare såg jag ett yngre par på avstånd ligga ute på den stora gräsmattan med studentmössorna sidan om sig. Ojdå, jobbigt om de festade så mycket så de sov ute inatt tänkte jag när jag sprang mot dem eftersom gångbanan gick förbi dem. När jag kom vidare så fick jag snabbt ändra uppfattning om vad jag såg. De hade fullt upp med varandra, detta unga par, de hade tydligen så heta känslor för varandra att de inte hade tid att gå hem utan hade sex där på gräsmattan och struntade tydligen i var de befann sig men verkade njuta i alla fall och det var väl meningen 🙂 Det var mer än jag som var ute denna förmiddag som fick se morgonerotiken live och en och annan kunde nog inte annat än le åt vad de såg. Jag passerade dem snabbt men log åt situationen inombords och självklart kom ju några tankar, hur var man själv och ens kamrater i den åldern? Vilka tokiga saker gjorde man eller gärna gör på nytt om och vilka är de som man kommer ihåg med ett nostalgiskt leende eller fullständigt förträngt? Alla vuxna har nog några sådana saker i bagaget men det ligger tryggt i nostalgilådan inne i hjärnan! hur som haver så var jag glad över att dessa ungdomar var borta när jag kom tillbaka för jag hade sprungit hårdare än jag tänkt mig på grund av motvinden så när jag passerade gräsmattan igen var jag spyfärdig!!

Man kan ju undra varför man gör detta mot sin kropp egentligen, men svaret är enkelt! Mitt jobb gentemot mina sponsorer och samarbetspartners är att så långt det är möjligt vara i sådan bra form att jag kommer att prestera allt jag kan och ge allt jag har både fysiskt och psykiskt på Mount Everest 2011! Man kan jämföra det med en fotbollsspelare eller ishockeyspelare som får betalt för att spela, men vi som håller på med våra äventyr får tyvärr inte lika mycket betalt! Nu ska jag iväg och träffa en frilansjournalist och surra över en kopp kaffe, ska bli intressant att höra vad han tänker sig!
Comments are closed.