Jag får hårrotskatarr!!

Hårrotskatarr är ju något som är förknippat med kvinnor och att det kliar och värker i hårrötterna på grund av för hårt uppsatt hår, håret ligger alltså fel, men det är inte det jag har idag! Min hårrotskatarr beror på tre orsaker och alla handlar tyvärr om mänskligt beteenden.

Den första orsaken är det som skett senaste tiden i mitt liv och den massmediala bevakningen som blev på grund av att jag träffade Susanne. En del människor verkade inte klara av att hantera att de plötsligt skulle läsa om mig både här och där, och jag vet inte vad som rört sig i deras huvud men de har ändrat beteende. En del kan inte förstå eller rättare sagt vill inte förstå att det är två helt vanliga personer som träffat varandra och gått från vänskapen till ett förhållande, men att vi höll tyst om det tills pressen fick nys om det och det inte längre gick att undkomma dem. Att man omedvetet kanske inte hör av sig till alla sina vänner lika mycket som man brukar göra är ju en sak, men att de man trodde var ens vänner slutar höra av sig för att man gått in i ett förhållande det förvånar mig. De slutar ringa tillbaka, de slutar skriva på min wall på facebook och de beter sig märkligt när jag väl stöter på dem och de vill bara prata om det massmediala eller mitt förhållande, inte det vi brukar prata om. Några av mina kolleger skrattar gott åt det hela, några förstår inte och beter sig lustigt, medans många undrar hur det går och gläds med mig och Susanne. Studenterna på campus är dock värre, de tittar extra på mig, och när jag kommer in och ska föreläsa sitter de med de såkallat skvallerblaskorna i knät och fnissar, och igårkväll när jag och sonen var och handlade på ICA maxi var det en tjej som passade på att fota mig med sin mobilkamera när jag plockade smågodis, jag tittade på henne och bara log menande. Men hallå säger jag, är världen och människor knäppa???

Den andra orsaken till hårotskatarren är det som kallas för exen. Helt plötsligt kan dessa personer börja bete sig väldigt märkligt. Antingen har de åsikter om vad man gör eller inte gör, eller så antar de en massa saker som de inte vet något om och agerar utifrån sin egen lilla värld, eller så hittar de på något som skapar konflikter oavsett om man har god relation till dem eller inte. Har man barn ihop måste man ju kanske ha en relation tills barnen klarar sig själv, i övrigt så kan man annars göra vad man vill så länge barnen tycker det är ok. Om det nu är ett ex, varför bryr de sig överhuvudtaget, har de inte gått vidare eller är de inte lyckliga i det som de befinner sig i? Att man kanske reagerar precis i en nyseparation är väl en sak, men om det gått en längre tid eller flera år borde de väl inte bry sig, de har kanske själv valt hur det skulle bli och då borde de vara nöjda med sina beslut, eller det kanske är då fenomenet ångervecka uppstår? De kanske tänker, jag är inte lycklig och då ska inte du heller vara det fast jag inte vill ha dig, ett intressant psykologiskt fenomen som jag tror många varit med om!

Det kallas ofta för Att vilja äta kakan och ha den kvar så länge det passar dem!

Den tredje orsaken till denna hårrotskatarr är att det dyker upp nya och gamla människor på de mest olika sätt. Folk vill helt plötsligt vara vän med mig, folk som jag inte har något gemensamt med överhuvudtaget eller haft med att göra, andra säger att det är vänner från förr till småskola, grannar etc. Det är väl en sak om man vill återupprätta kontakt med någon som verkligen betytt något, en annan sak att vilja lära känna någon såkallat okänd. Min enkla fråga är, varför dyker man upp nu så fort det blivit skriverier om mig? Varför vill man vara vän med någon helt okänd som man inte umgås med, har samma intresse som eller på något sätt knyter en samman? Jag har rest mycket i mitt liv, glömt folk från förr men knutit många nya vänner under alla år som gått. Jag har många vänner tex på facebook och jag känner inte alla personligen men de finns där på grund av gemensamma saker, oftast kopplat till vänskap, jobbrelaterade saker, mina äventyr eller pilgrimsvandringar, men resten som inte delar något av detta är ju ointressant för mig.

Jag är faktiskt samma Anders som fortfarande jobbar mycket både på universitetet eller i mitt företag, håller på med mina äventyr och expeditioner och vandringar och kommer att fortsätta göra det oavsett vem som faktiskt finns i mitt privatliv som partner eller som vänner! Jag vet idag vilka som är mina riktiga vänner och som finns där oavsett vad som sker i mitt liv, de som stöttar i jobbiga stunder och de som gläds när jag nu strålar i kärlekens anda. Jag får nog säga som Marcus Birro skrev för ett tag sedan, jag blir nog struken från några listor, i det här fallet några vänskapslistor, men det skiter jag faktiskt i! Det är mitt liv och jag väljer hur det ska se ut och vem jag vill ha delaktig i det på olika sätt oavsett om det gäller mitt privatliv eller mina äventyr etc! Alla goda ting är tre tydligen även de onda!!
Comments are closed.