Tomt och avslaget…

Vad gör man när man kommit i mål efter en pilgrimsvandring har jag fått höra många gånger. Det skiljer sig nog åt från person till person beroende på varför och hur man vandrat och hur man mår. Själv vaknade jag kl 06.20 imorse och var redo för att kliva upp och vandra vidare. Tog en stund innan jag insåg att jag faktiskt är framme, har gjort min vandring genom det heliga landet och ska inte vandra vidare, den här gången. Jag hade svårt att somna om igen, ljudet utanför från trafiken var hemsk så idag har jag införskaffat mig öronproppar i formbar silikon, ska testa dem inatt. Dagen har varit mycket avslagen, jag känner mig konstigt tom inombords, samtidigt som känslan av harmoni och ro finns, en kluvenhet med andra ord. Jag har fortfarande ont i några blåsor på fötterna, höger knä värker och vänster fotled är svullen igen men gör inte ont i alla fall. Såå för att inte bli stel i benen trots strechingen så har jag idag varit ute och gått, inte som vandringen utan jag har lekt turist. Jag hittade till den lokala marknaden där bröd såldes sida vid sida med kläder, mat eller något annat. Gata upp och gata ner var full av marknadsstånd och när jag gick därifrån visade det sig att 2 timmar hade gått. Jag år lunch och sedan satt jag nere vid stranden och bara tittade ut på havet. Jag älskar havet, kan sitta och se hur vågorna slår in eller dyningarna bara rullar in en efter en hur länge som helst. Det var nog en slags egenterapi idag för huvudet var tomt ena stunden, nästa bearbeta olika händelser under vandringen och så var det tomt igen. Så där höll det på tills en kvinna från Nederländerna avbröt mig och frågade mig om vägen till en gata. Hon slog sig ner och vi pratade en bra stund innan hon gick iväg. Själv såg jag mot himlen och bestämde mig för att gå tillbaka till det lilla hostel jag bor på eftersom regntunga moln bara dundrade in från havet. Jag hann tillbaka innan det kom men det upphörde ganska fort igen. Annars har dagens måltider och drycker gått ut på att återställa balansen i kroppen som slítit ont men höjdpunkten var ändå den kartong med färska jordgubbar jag köpte på marknaden och bara njöt av för mig själv. Min lillasyster har kollat om jag kunde komma hem tidigare men med tanke på situationen i Europa hade de bara skrattat åt hennes fråga och sagt att jag skulle vara glad över att jag hade ett flyg som ännu inte var inställt, så var det med det och det är ju sant! Kvällen har ägnats åt att slappa, prata med folk här samt planerat och bestämt nya äventyr på olika plan. Allt går i slow motion känns det som och det är nog det jag behöver just nu frånsett att komma hem, där väntar ett annat äventyr…
Comments are closed.