Till Betlehem, sen stoppade polisen mig…

Idag vaknade jag väldigt tidigt men somnade om, det kändes som om jag ville trycka på snoozeknappen hela tiden, den knapp som jag inte gillat tidigare men som jag i vissa lägen älskar! När mässan började i kyrkan som jag har vägg i vägg med min boende kände jag att nu är det dags att kliva upp och vandra vidare mot Betlehem. Jag har bott vid station nr 4 dess dagar så är det inte aktiviteter i kyrkan så är det turister som går Jesus väg genom staden och jag tror inte jag sett en enda grupp som inte sjunger eller ber vid varje station. Nu på morgonen vid frukosten stod det ett helt gäng från Indien vid porten och två av dem bar fullstora träkors på sin vandring, man kan väl säga att de gjorde det på riktigt, dock utan att fara illa. Jag åt min frukost, satt och funderade på hur jag skulle göra, gå till Betlehem och tillbaka utan packningen, eller ta packningen och fortsätta mot klostret från Betlehem istället, jag valde till slut det sistnämnda. Jag gick ut genom Damaskus porten och jag tyckte det var lite annorlunda idag, även om jag var igenom den igår kväll när jag skulle äta middag så hade jag tid att studera den nu på morgonen utan turisterna och de öppna affärerna. Men först skulle jag ju till trädgården jag missade igår. Jag hade dock otur för det var stängt på söndagar och det var det ju idag kom jag på.
Vandringen till Betlehem gick lätt, ovanligt lätt och foten var ok. Checkpointen var inga problem varken ut eller in. Dock blev jag väldigt förvånad att det var som det var, med muren, specialgångar med galler, fullt med taggtråd etc på palestinska sidan. Väl ute stod de där taxichaufförerna som skulle köra folket till byn. De blev verkligen irriterade på mig och varandra för att jag inte ville åka utan skulle gå. En märklig situation där man står med packningen och fyra män står runt om en och skriker och gestikulerar för fullt. Jag försökte gå men de drog i mina armar etc så till sist ropade jag högt till dem STOPP! Lyssna noga sa jag utan att veta om de förstod eller inte, jag är en pilgrim och vi går, ni vill alla göra ett bra jobb och tjäna pengar men sluta med det här tjafset, ni beter er som småbarn och jag tänker gå ner så enkelt är det. Alla fyra stirrade på mig, en sa vi ber om ursäkt, en annan tittade på mina kors i halsbandet och sa, du är pilgrim, en präst alltså..fårlåt oss, varsågod och gå och så flyttade de på sig. Jag tackade dem och gick mot födelsekyrkan.
Framme vid kyrkan var det otroligt mycket folk som kom med bussar dit, jag tog mig in genom den lilla porten i väggen och sen fick jag se kön ner till grottan, den var så lång och den rörde sig inte och min beräkning var att det kommer att mig flera timmar innan jag kommer ner. Så jag valde att inte går ner där utan gick runt och fotade där uppe, lyssnade på sången från mässan i kyrkan intill. För de som inte varit kan man säga att det finns både flera kyrkor och ett Franciskaner kloster i samma byggnad. Medan jag väntade utanför mässan pratade jag med en av munkarna om min stämpel och han sa, efter mässan inne i sakristian. Jag har fått mitt certifikat i Jerusalem men vill ändå fullfölja hela vandringen och göra det rätt hela vägen till Tel-Aviv. När mässan var över kom det två mindre grupper dit och skulle också in i kyrkan så jag följde efter dem, plötsligt ser jag hur hela gänget går nerför en liten trappa. Nyfiket kollade jag ju och insåg att de skulle ner till födelseplatsen men en annan väg utan kö, jag log och hakade på. Väl nere var det inte så märkvärdigt som jag trodde det skulle vara utan mer en känsla av att nu har jag varit här. För mig är händelserna och buskapet om förmedlades vid Saligprisningarnas berg viktigare än vart han föddes. Däremot så medan jag stod och fotade så kom det ett gäng norskar, vi pratade en stund innan vi skildes åt och jag vandrade vidare till Milk Grotto men den var stängd.
Istället gick jag mot centrum, åt en falafel till lunch vid fredsfontänen som byggdes 1999 och medan jag satt där och funderade på vägen ut mot dit jag skulle kunde jag inte låta bli att tänka på hur allting var annorlunda här i Betlehem. Folket var mer kontrollerande, ville veta vart man skulle och varför, de var mer aggressiva och verkade hyfsat stressade i sitt sätt att göra. Det var inte alls som på västbanken utan nästan raka motsatsen, men det kan inte vara lätt för någon att leva i sådan här miljö som kriget skapar. På vägen in från checkpointen hade jag ju hört hur det small som en bomb och såg sedan röken stig vid horisonten men vad det var vet jag inte. Nåväl jag besökte Christian Culture Center som var stängt och vandrade sedan vidare västerut. Mitt mål var att ta mig ut längre västerut och fortsätta till Klostret Johannes av öknen men det blev förhinder. Jag hade gått ca 8km till när jag helt plötsligt blev stoppad av polisen. De ville veta vart jag skulle och varför, samma visa igen. Jag berättade och att jag även frågat en polis vid födelsekyrkan om vägen och om det gick bra etc, de lyssnade och sa, ja men du kan inte och du får inte. Militären är där borta och det är annorlunda situation just nu så säkraste sättet för sig är att ta dig tillbaka och fortsätta från Jerusalem. De kollade mig pass igen och så sa de, sätt dig i bilen! Va sa jag, de öppnade bagaget, tog min packning och la den där sen sa de sätt dig i bilen. Jag gjorde så och tänkte, nu är det kört för idag. De körde men sa inte mycket på vägen inte till mig i alla fall, jag tänkte desto mer. Efter en stund stannade bilen och de sa kliv ur. Då upptäcker jag att de kört mig tillbaka till födelsekyrkan. Gå tillbaka till Jerusalem sa de och fortsätt därifrån, du är inte säker här och du kan inte gå som du planerat, sen skakade de hand med mig, sa lycka till och for.

Så där stod jag, besviken, lite matt efter det som hänt samt att värmen är inte rolig idag, +36 C. Jag gick tillbaka till Jerusalem, muttrade säkert en massa olämpliga saker på vägen tillbaka men var glad när jag såg skyltarna till gamla stan igen. Så nu är jag tillbaka på samma Armenien härbärge, Fritz den gamle mannen var kvar och jag har redan hunnit möta nygamla vänner som hälsat mig välkommen tillbaka. Jag gör nytt försök imorgon att komma till klostret men en intressant dag har det varit även om det stundvis känns som att jag gått 28km men är tillbaka på ruta ett, men så är det ju inte, det blev ju bara 8km extra idag och förmånen av att åka polisbil i Palestina.
Comments are closed.