Cross of Honor…

Inatt sov jag stenhårt när jag väl somnade och vaknade inte förrän klockan var runt 9. Det var hemskt, först kom tanken, shit jag har försovit mig men sen kom jag på, jag skulle ju inte vandra till någon annan ort idag utan bara vandra i Jerusalem och genast blev jag lugn igen. Jag gick ner och åt frukost och vid ett annat bord satt de fyra svenskar som jag hade mött strax efter mitt inträde genom Damaskusporten och de hälsade och sa, du ser mycket piggare ut idag. Jag skrattade och sa joo jag var väldigt sliten när jag kom. De hade tyckt synd om mig när jag kom men någonstans i mitt minne hade deras tips om boendet registrerats i hjärnan och jag tackade för tipset. Efter frukosten var det så dags, iväg till St Savior Church för pilgrimsmedaljen. Väl framme visade det sig att jag skulle få den på ett annat ställe, nämligen i en byggnad bakom kyrkan och där låg även Custodia av Terra Santa. Jag kom dit och det visade sig att det var en liten ceremoni som sekretariatets personal stod för eftersom den högsta patriarken som skulle skriva under papper var frånvarande. När man kommer som pilgrim till Jerusalem så finns det två olika certifikat, ett som man traditionellt får på Christian information Center när man visar upp sitt pilgrimspass med stämplar, precis som i Spanien och i Italien. Sen finns det ett till om ges av Franciskanerna och medföljer medaljen. Denna medalj bär namnet Cross of Honor och finns i tre olika valörer, brons, silver och guld beroende på hur många pilgrimsvandringar man gjort samt hur många man gjort i det heliga landet och då räknas även Jordanien in. Jag hade ju vandrat Abrahams väg genom Jordanien i julas och nu den här så jag skulle få erhålla deras högsta i guld. Det var lite mäktigt måste jag säga och det kändes verkligen speciellt att få den. Medaljen har sitt ursprung som en hedersdekoration av riddarna av den heliga gravens kyrka. Alla som nu sett filmen änglar och demoner känner ju igen namnet och det är just dem som åsyftas och de finns i verkligheten men inte som i filmen. På medaljen står det två motto, där det syftar på pilgrimsandan och den andra om att man gjort en pilgrimsvandring till Jerusalem. Olika symboler och texter är på den och åsyftar Jungfru Marias bebådelse, Födelsen, Dopet och Sista måltiden, på baksidan finns uppståndelsen, bönerna i Getsemane trädgård och vägen till korsfästelsen via Dolorosa. Efter denna mäktiga händelse var det så dags att besöka ett antal heliga platser. Jag började med Kyrkan av den heliga graven, Jungfru Marias födelsekyrka. El aqua Moskén, 1 och 2 stationen på Jesu väg samt fängelseplatsen och platsen där Pilatus tvådde sina händer i vattnet. Ut genom Lejonens port för att komma till Olivberget, Getsemanekatedralen, Marys grav och kyrka och Getsemane trädgård. Den sistnämnda hade jag medvetet sparat till sist på denna långa dags vandring. Platsen hade för mig fått någon speciell betydelse eftersom det var i den trädgården som Jesus våndades, tvivlade, visa sin stora rädsla och således påminner oss om den mänskliga sidan. Hit hade jag kommit för att vandra, i mitt eget inre hade jag en känsla av att det kanske var här jag skulle få några svar. Svar på frågor som handlade om det jag gått igenom sista året på olika sätt, där vånda, tvivel, rädslor, sorg och besvikelser hade följt på varandra slag på slag. Jag kom dit, stod lutad mot staketet och fundera länge och väl, det var som en klump i magen som jag inte kunde förklara. Jag såg bänkar längs muren och satte mig på en av dem, strax sidan om mig till höger var det en uthuggen bild på en sten. Jag satt och betraktade bilden, jag satt alltså sidan om stenen Jesus hade legat på knä mot och bett i sin vånda. Det stod en massa saker på en skylt men det som fastnade i huvudet mitt var raden, jag förstår dig inte men jag litar på dig. Det var så det faktiskt hade varit i mitt liv, tilliten hade fått sig en smäll, inte en gång utan flera gånger och när jag väl hade litat på någon hade jag blivit sviken igen. Jag satt och tänkte länge på olika händelser och olika personer i mitt liv och då kom händelsen med nunna upp igen. Svaren kom som på löpande band för mig, som att lägga pussel fast med olika livshändelser. Det fanns en mening i att jag skulle sitta här, det fanns en mening med att jag skulle få mina svar och de kom men inte som jag hade tänkt mig men känner mig ändå tillfreds. Det händer så mycket positiva saker i mitt liv just nu, inte bara på vandringen utan på andra plan med, vart det bär hän får framtiden utvisa.
Jag vandrade tillbaka till gamla stan igen och där har det hänt något intressant. Folk känner igen mig, de ropar, du svensken, hallå fader, hallå pilgrim etc. De brukar vara duktiga på att lägga turister på minnet för att sälja men i det här fallet är det lite annorlunda och det är mest armenierna som ropar på mig och vill vara vän med pilgrimen från Sverige, inte ofta man får tacka nej till kaffe ca 20 gånger om dagen men de är mycket trevliga. Jag gjorde en mycket bra bytesaffär med en som jag träffat och pratat med fler gånger. Jag gav bort mitt ena berlock som var en pilgrimsmussla med ett kors i guld och fick ett Jerusalemskors i guld istället och alla hans släktingar frågar mig varje gång de ser mig om jag har ett till dem också, de vill ha en sak av den heliga pilgrimen som de säger. Själv bara ler jag åt situationen. Jag har inte haft ont i foten på hela dagen har jag konstaterat utan det är bara blåsorna som känns lite i övrigt så funderar jag på om amerikanarnas böner hjälpte för svullnade har också gått ner lite trots att jag gått hela dagen. Jag måste säga att det sker en massa konstiga ibland underliga saker på den här vandringen men det är inte meningen att jag ska förstå allt utan bara vara en del av det. Nu har jag tagit en lång skön dusch och ska ut för att äta någon middag. Imorgon tänkte jag ta mig till Trädgårdsgrottan för det glömde jag och sedan till Betlehem.
Comments are closed.