Har nått fram till Jerusalem!

Dagen började med en lite längre sovmorgon men det var det värt, för kvällen med grillningen hade varit mycket trevlig men den blev för sen för den här trötta pilgrimen! Vädret var som väntat mycket hett redan på morgonen men jag skulle ju till svalare ställe efter som Jerusalem låg mycket högre upp än Jeriko. En rejäl frukost som Fares fru hade fixat och sedan iväg mot Jerusalem, den heliga staden som jag längtat så länge efter. Foten gjorde väldigt ont men det är fascinerande hur motiverad man kan bli att ta sig mot ett bestämt mål när man är så nära och det var så jag kände mig. Det farliga med att vara så nära är att man förändrar sitt sätt att vara fokuserad. Att hela tiden ha målet i sikte driver en framåt och efter att ha vandrat så långt som jag gjort genom berg, skog och öken under extrema förhållanden insåg jag att jag faktiskt jag fixar det hela och kommer att nå fram. Jag kom fram till Jerusalem strax efter klockan två på eftermiddagen och såg Damaskusporten framför mig men också allt folkvimmel och försäljare med sina stånd av souvenirer, kläder och andra prylar. Jag försökte ta mig in genom denna stora port och det var lättare sagt än gjort men det som slog mig var att det kändes som om jag var på marknad hemma. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att hela gamla staden Jerusalem skulle se ut som det gjorde när jag väl var på plats. Musten gick liksom ur mig fullständigt och det var då jag kände hur ont jag hade i foten, det som jag hade förträngt så länge! Jag gick väldigt sakta in i staden, haltandes och grimaserade och det var när jag såg station nr 8 som jag kom på att jag stapplade halt och lytt på samma gata som Jesus hade stapplat på sin väg mot döden på korset. Det intressanta med detta är idag finns det totalt fjorton stationer men enligt de historiska och arkeologiska fynden så var det bara åtta, resten är en efterkonstruktion.
Jag letar mig fram till Christian Information Center som låg borta vid Jaffa porten och väl där satt det en gammal man bakom disken. Han tittade på mig och sa, en äkta pilgrim förstår jag eftersom du bär alla symbolerna inklusive palmbladen på din packning. Ja svarade jag, tog av mig packningen. Det visade sig att han som hade hand om certifikaten inte var där men skulle komma tillbaka inom en timme så jag satte mig att vänta i en soffa. Efter en stund kom jag på att jag hade ju inte fått svar av den svenske prästen här i Jerusalem men att det fanns ju kristna skolan för svenska studier granne med där jag satt, så jag lät packningen vara, gick över och frågade efter honom. Det visade sig att han var på väg dit inom några minuter så jag väntade. Efter ett tag kom han, vi pratade lite men sen var han tvungen att gå på ett möte han redan var försenad till, det hade varit fullt upp med ett biskopsmöte. Vi skulle höras under söndagen men om jag ville var jag välkommen till en mässa på lördagen kl 18. Jag gick tillbaka till centret och väntade på den ansvarige. Jag behövde inte vänta så länge, när han kom så stämplade han mitt pilgrimspass, tog fram ett certifikat och sa samtidigt, jag har väntat på dig! Va sa jag förvånat. Ja, sa han, jag har sett bilder på dig och läst om dig, du är mannen som kom genom öknen, andres heter du va? Joo det har jag ju gjort sa jag och såg nog ut som ett levande frågetecken och jag heter Anders. Då är det du sa han och log, får jag skaka hand med dig? Och så tog han min hand och sa välkommen till Jerusalem pilgrim! Jag var mycket rörd inombords måste jag erkänna! Där stod jag med ett certifikat i handen som visade att jag hade pilgrimsvandrat till det heliga landet och Jerusalem och dessutom som förste svensk, jämte och östersundare hade jag genomfört en vandring på den gamla vägen som Paulus vandrat, och att de hade väntat på och följt mig härifrån! När jag gick därifrån var jag nog nästan lika tagen som efter samtalet med nunnan häromdagen, men nu måste jag hitta någonstans att bo. Jag hade bara gått en bit när jag av en slump vände mig om och såg en tjej försöka fota, så jag bad om ursäkt och ville flytta mig men det var mig hon försökte fota. Hon hade fotat mig och min packning för jag hade alla pilgrimssymbolerna på ryggsäcken. Vi började prata och det visade sig att hon hette Marta, var från Italien och jobbade som volontär och just nu med TV och historiska platserna och hennes mål var att få till en bra dokumentär samt att hon läste teologi. Vi satte oss på en trappa precis vid det armeniska kvarter och pratade och det hon inte visste om staden var nog inte värt att veta, hon hade varit här flera gånger så jag fick en massa nyttig information och hon visade mig senare några viktiga platser jag måste besöka och ha med i min kommande bok. När vi satt där kom ett gäng från Kalifornien förbi och frågade om vi kunde fota dem, vilket vi gjorde. Vi pratade en stund och sen säger en av kvinnorna till mig, jag ser att du haltar, är det för dig pm vi ber här rakt upp och ner för att din fot ska bli bra? Javisst sa jag och lät dem göra det. Man ska aldrig säga nej till godhjärtade saker oavsett vad man än tycker själv. Vi skildes åt efter att ha bytt mailadresser. Jag hittade ett litet ställe som påminde om pilgrimshärbärgena i Spanien fast det inte var det, men jag är nöjd, delar ett rum för 20 personer med en äldre man vid namn Fritz som bor här och skriver på en bok inom historia och teologi om hemliga tecken.
Efter att ha pratat med Frits lite gick jag ut och hittade ett litet ställe en bit bort där jag åt en pizza och drack en cocacola, flottigt och bra men det behövs nog efter prövningarna. Runt om kring mig inne staden finns det hela tiden soldater med skarpladdade vapen och vissa grupper som guidas har speciella livvakter, det känns märkligt att vara i en helig stad där kärlek borde förmedlas av alla parter men där har och konflikter råder mellan olika grupper. Ikväll medan jag åt fick jag se hur ett gäng yngre män hela tiden hittade på dumma saker som fick folk att reagera eller militären att trumma lite extra med nervösa fingrar mot avtryckaren. Men det är också helg och sabbat så det är lite oroligt i luften eftersom fler tusen judar gick genom kvarteren till klagomuren ikväll, jag passade på att gå dit och titta när jag ätit klart och det var intressant! Jag har bestämt mig för att följa Martas råd och stannar här i Jerusalem i två dagar, låter foten läka om den inte blir helad av bönerna samt att jag utforskar alla de heliga platserna innan jag tar mig till Betlehem och sen vidare mot Tel-Aviv. Men imorgon börjar jag med att ta mig till St Savior Church, för att se om det är öppen för där finns Custody of Terra Santa som jag ska erhålla en pilgrimsmedalj av. Spännande!!
Comments are closed.