En dag då träningen återupptogs!

Idag har jag chockat kroppen rejält! Jag sov lagom länge och laddade med en ordentlig frukost, för hjärnan och kroppen var inställd på träning!! Ja jag satt där och kände hur kroppen skrek efter att få göra något fysiskt igen! Tankarna fladdrade vid frukostbordet ska jag eller ska jag inte, och en del skulle kalla det galet andra skulle bara ruska på huvudet, men jag vill tillbaka på banan fullt ut och tålamodet är inte så stort när det gäller att inte vara ok utifrån resplanerna, så då är det lika bra att kolla hur jag ligger till. Sagt och gjort, packningen som ska med till Israel gjordes klar i ryggsäcken och sedan bar det iväg upp mot Solliden, ett område som ligger bra till i anslutning till skidspåren. Sträckan jag brukade gå på tidigare var inte att tänka på, det var för långt idag tänkte jag, men jag testar och ser hur långt jag orkar, var och hur det gör ont när jag går. Det kändes faktiskt bra och det enda som jag fick justera var midjebältet, den ena sidan var ju inte riktigt ok än och det kändes när jag drog åt, i övrigt kändes allt bra! Målet var inte att hålla ett högt tempo utan att kunna hålla ett jämnt lugnt tempo men det kändes faktiskt att konditionen hade fått sig en liten törn under veckorna för jag flåsade då och då när jag inte borde, men jag bara log åt det, för det var det minsta bekymret! Jag gick min runda i skogen, tittade på naturen, fotade lite, lyssnade på musik en stund och tänkte, jag måste fixa lite fler låtar via spotify innan jag far, jag svarade på några sms och det var inte förrän på vägen tillbaka då jag pratade med en god vän i telefonen som jag insåg att jag faktiskt gått nästan halva min gamla runda alltså hade jag gått runt en mil och allt kändes faktiskt bra! Vinden hade tilltagit rejält på tillbakavägen men det struntade jag i, med woolpowers tröjor under jackan, då fryser jag inte! Jag är tillbaka på banan på alla de sätt känner jag och jag ler stort igen!

Jag fortsatte att prata med Fredrik W som min vän heter i telefonen, när jag ser en längdskidåkare runt 35-40 år komma ut ur skogen. Denne skidåkare är verkligen en nybörjare, det syns lång väg och det syns i hela hans ansikte att han är rädd för vad som väntar honom längre fram i höjd med mig, en backe! Jag kommenterar detta i telefonen, men säger samtidigt, han fortsätter ner för backen!! Jag inser att killen är rädd, kan knappt stå på skidorna, armarna är rakt ut med stavarna i händerna men han åker ner för backen, han försöker ploga så gått han kan med skidorna och han låter konstigt, men han åker faktiskt ner för backen!! Jag säger till Fredrik, det där gillar jag!! Den killen flyttar just nu sina gränser flera mil och om han inte trillar på slutet kommer han att ha växt ett par decimeter ikväll. Killen klarade sig ner för backen utan att trilla och jag såg honom knalla iväg med ett stort leende på läpparna! En underbar syn som jag fortfarande har kvar på näthinnan och kan le åt! På eftermiddagen har jag varit och besökt min gode vän Lelle på Frösön och surrat över livets väsentligheter över en kopp kaffe, mycket trevligt så tack för det! Än så länge har dagen varit bra, ingen smärta, trevligt sällskap både i telefonen, fysiskt och via sms och kvällen kommer att ägnas åt att läsa en uppsats jag handleder om mindfulness, ett passande ämne just nu och sedan skriva lite på boken!

Comments are closed.